New York, New York

Det är alltid svårt att beskriva vad som är bra eller dåligt med en spelning. I går var en bra spelning. Men hur det blir så, tja, det är ju svårare att svara på. Själva klubben är undervåningen till en skivaffär/café på Lower East side. Man går ner för en extremt smal trappa och kommer ut i en väldigt mörk lokal som luktar starkt av klor (som i sin tur döljer odören av svettiga rockband, utspilld öl och minnet av den tid då cigaretter fortfarande var en omistlig del av varje konsertupplevelse). Längst in i hörnet finns det en scen utan belysning men med julgransdekorationer i taket. Ingen souncheck, knappt någon medhörning på scen. Vi gick på som tredje band efter the young untold (som för övrigt gjorde en helt otrolig spelning) och brooklynbandet the specific heats (som är halva besties och också är väldigt bra). Sen var det ju den lilla detaljen att vi inte direkt repat intensivt inför den här turnen. Men så när vi gick på scen så upptäckte vi att -det lät riktigt bra, och att vi var helt samspelta. Det var ju bara det en glad överraskning. Sen är det ju inte på något sätt fel att mötas av publik som sjunger med i (förvånansvärt många) texter och dansar. Sammantaget kändes allt helt perfekt, ungefär som förra gången på Cake Shop. Jag gillar verkligen det stället. Efter spelningarna (the brightlights avslutade, de lät precis som nirvana hade gjort om de inte varit så gnälliga och spelat allt i moll. Mycket bättre alltså) ägnade vi oss åt alla amerikanska indiebands favoritsysselsättning: stå på trottoaren och röka och snacka skit och långsamt, långsamt lasta in saker och människor i bilar och köra till var man nu ska sova. Själv hamnade jag i bestiesmobilen med ett dussintal människor och större delen av de instrument och förstärkare vi använt under kvällen. För att slutligen hamna någonstans i Brooklyn, där det nu vankas frukost. Inte illa på det hela taget. Har höga förväntningar på Boston.