Husspelning

Här i det stora landet i väster är ett vanligt förekommande fenomen husspelningar. Man köper att par plattor med öl, lånar ihop instrument och bjuder in ett par band att spela i sitt vardagsrum. Det kan låta skumt men man måste minnas att det här är helt normalt att bo själv i en villa på 90 kvadrat som indienörd och att amerikaner i gemen har en ganska hög tolerans för vad grannarna får göra i sina hus innan man hämtar hagelbössan och hälsar på.

Således gick det alltså utmärkt att packa in ett sextiotal människor och oss i ett ganska litet hus (vi tog upp nästan hela vardagsrummet på egen hand, publiken dansade i TV-rummet och i köket) och låta oss spela så fönstren (bokstavligen) skallrade klockan ett på natten. Och det var heller ingen som sa nåt när festen pågick på verandorna på husets utsida till fyratiden.

Jag har alltid varit skeptisk till husspelningar, men den här tyckte jag om att göra. Jag var dock inte lika glad igår när jag vaknade och det kändes som något litet och pälsbeklätt hade dött i min mun. Eller när vi över en något dämpad brunch insåg att vi skulle köra bil i sex timmar till Savannah. Och att den tilltänkta chauffören under natten försvunnit till Chapel Hill med en tvåbarnsmor som han träffade på festen. Men nu är vi på ett motell utanför Savannah på väg till Florida för att spela på en kombinerad skiv- och bokaffär. Det är ca 35 grader varmt och fuktigt som i en ångbastu. Weather channel utlovar thunder storms hela veckan i hela södern. Kan bli spännande det här.