Amerikansk gitarrteknik och annat

Så här två dagar in i Athens popfest kan jag konstatera att det är en bra idé med stadsfestivaler. Jag missade ju tyvärr way out west, men det här är väl en rätt ok ersättning. Dessutom får jag spela själv, vilket är en stor fördel. I ett svagt ögonblick lovade jag (i vittnens närvaro tyvärr) för något år sen att jag aldrig mer skulle besöka en festival om jag inte själv spelade på den. Förr eller senare kommer jag nog att bryta mot det löftet, misstänker jag.

Festivalen är hur som helst trevlig och banden bra. Jag har vaskat fram en hel bunt stökiga shoegaze-band som ska kollas upp närmre inom en snar framtid. I kväll spelar vi själva, på den största scenen här. Den heter 40 watt club och är den mest berömda scenen i stan, lokala storheter som REM och B-52s har spelat där, och nu vi då. I går när jag såg band där lade jag dock märke till två saker.

Den första var att ljudet på stora scener alltid tycks skötas av män i 40årsåldern med långt (ofta tunnt) hår och t-shirt med avrivna ärmar. Resultatet är inte bara estetiskt otillfredställande, det innebär också att själva ljudbilden alltid kommer att vara skräddarsydd för rejäla rockband (de kallar det Rawk eller cock-rock här) med stadiga basgångar och tunga trummor. Tänk Springsteen, Lundell, Bon Jovi, ja ni fattar. Så ett mesigt popband som vi kan bara hoppas på ett totalt mickhaveri så man kan få lite gitarryl ut över publiken (varje försök till förhandlande av ljudbilden kommer alltid att avfärdas slentrianmässigt av de här ljudkillarna som desperat vill att all musik på deras arbetsplats allltid ska vara cock-rock).

Det andra är att amerikanerna har ett speciellt sätt att svänga med gitarren på ett otroligt käckt sätt. de står bredbent (så klart) rullar med axlarna och låter gitarrhalsen rocka i tackt med musiken. Och de ser glada ut, ler. It's focken disgustin' (uttalat med manchesterdialekt tjockare än clotted cream) sa en britt jag pratade med igår. Det ser i alla fall märkligt ut.

Jag har blivit lovad fri öl hela kvällen av ovan nämnda britt om jag gör den amerikanska rawkposen och dessutom faller ner på knä och spelar ett gitarrsolo. Det finns en överhängande risk att jag får köpa min öl själv i kväll.